Drygt sex år hade gått sedan de första planerna på ett hus började dras upp av Ship to Bosnia. Efter det framgångsrika båtprojektet, där fartyget Haväng i december 1995 anlände med 108 containrar nödhjälp till det krigsdrabbade Bosnien, lade pengar från Ulf Lundells live-skiva Bosnia grunden till huset. Intresset för Bosnien avtog dock efter krigsslutet och insamlingen gick trögt. Men efter en intensiv slutspurt kunde huset invigas den 28 september. Ett 40-tal svenskar hade rest till Bosnien för att delta i festligheterna och hundratals Lipnicabor samlades för att lyssna på tal och musik och se det hus som förhoppningsvis ska bli en samlingsplats för de som vill se ett Balkan och Europa där multietnisk samexistens, tolerans och demokratisk utveckling tar över från nationalismens krafter. TV Tuzla direktsände från öppningsfirandet.

Regnet i Bosnien upphörde lagom till 12-slaget den 28 september när Ramiz Muric, ordförande i "byrådet" Open Society Lipnica, uttryckte en förhoppning om att bosnierna inte längre ska behöva åka till Lissabon, Washington, Genève eller Dayton för att skapa fred nu när detta hus stod klart i Lipnica. Ship to Bosnias ordförande Leif Jansson berättade om hur han för åtta år sedan kom till Lipnica för första gången. Då, hösten 1994, pågick ett krig där ingen kunde skönja slutet. - Här i Lipnica träffade jag serber, kroater och muslimer och mötte en generositet, värme och närhet, skratt och tårar, sade Leif Jansson. I Lipnica föddes idén om båtprojektet Ship to Bosnia som efter fredsavtalet i Dayton övergick till att bli ett husprojekt. Leif Jansson hyllade de två arkitekter som varit involverade i projektet: - Den avlidne arkitekten Bengt Edman sade en gång under våra filosofiska samtal i byn: "Det här är det största äventyr jag varit med om". På sin dödsbädd talade han om huset, byn och människorna. En annan stor man är den snart 90-årige arkitekten som ritat det slutgiltiga huset; Ralph Erskine. Han tycker vi borde göra något bra i Mellanöstern också...

Jasmin Imamovic, poet och borgmästare i Tuzla, tackade i sitt tal för det svenska stödet till de krafter i Bosnien som arbetar för tolerans och multietnisk samexistens. Och han hyllade kärlekssymbolen, det röda hjärtat, som till sist ska besegra hatet. Den svenske översten Ulf Henricsson berättade om hur han i september 1993 kommit till Bosnien som chef för den första svenska FN-bataljonen, Nordbat, i Tuzla och då trott att det var ett krig som bottnade i etniskt hat: - Men jag förstod snart att detta var ett krig som hade drivits fram av politiska ledare. Ledamoten i Europaparlamentet, Jonas Sjöstedt (v), hyllade Tuzlaregionen som ett exempel på att tolerans och samexistens är möjligt. Han betonade att organisationer som Arbetarkonvojen, Kvinna till Kvinna och Ship to Bosnia, hade startas av så kallat vanligt folk. - Europeiskt samarbete kan ibland handla om höjdare som kommer i limousiner. Men det här huset handlar om ett verkligt europeiskt samarbete mellan vanliga människor, sade Jonas Sjöstedt.

Att huset i Lipnica verkligen är en symbol för människor i olika delar av Balkan underströks av Borisa Anionijevic från Topola i Serbien. Under starka applåder betonade han att det inte är någon lätt uppgift att komma till Bosnien från Serbien och överlämnade ett valnötsträd för att planteras vid huset. Under skratt och jubel fortsatte han: - Tänk bara på att valnötsträd har djupa rötter. Jag vill inte att ni planterar det för nära huset och sedan skyller allt på serberna...

Bland övriga talare fanns Anne Holmberg från Radiohjälpen, arkitekten Johannes Tovatt från Erskine-Tovatt, Lars Bergman från Svenska Kommunalarbetareförbundet, Tomo Vidovic, parlamentsledamot i Federationen, James Bigus, OHR i Tuzla och Selim Beslagic, ordförande i Tuzla-kantonen och tidigare borgmästare i Tuzla.

Verksamheten för barn och ungdomar är en viktig del i det nybyggda solidaritetshuset. Barnen i Lipnica deltog i invigningen med poesi och sång, och dansgruppen dansade svensk schottis i nysydda folkdräkter. Britta Olsson, lärare på Igelbäcksskolan i Kista, överlämnade som ett led i vänskoleprojektet en ryggsäck till rektorn i Lipnica skola, Muharem Nadarevic. Denna ryggsäck ska med Lipnica som startpunkt resa världen runt, och under vägen fyllas med barns brev och bilder. Från scenen presenterade Gunna Grähs från Ship to Bosnia också Senada Malkocevic, en av de kvinnor som arbetat under flera år med småbarnsverksamheten i Lipnica, samt Barbro Samuelsson från Parkleken i Rålambshov i Stockholm och Anne Holmberg och Gunvor Johansson från Radiohjälpen, som alla genom sitt stöd har bidragit till att barn- och ungdomsverksamheten kunnat växa och utvecklas.

Att musiken går över alla gränser visade sig när de svenska musikerna Maria Blom och Stefan Sundström framträdde. Stefan sjöng tolkningar av Allan Edvalls sånger från den nya skivan, och hade också sällskap på scenen av några av ungdomarna i Lipnica, som hunnit träna in några låtar på svenska. När sedan en rörd Pierre Ström sjöng sin sång "Lindarnas by" - en hyllning till Lipnica som först översattes till bosniska - blev det långa applåder. När den serbiske sångaren Nedeljko Bilkic från Belgrad sedan klev upp på scenen dröjde det inte lång tid innan grusplanen framför huset blev en dansbana. Samtidigt passade många på att ströva runt inne i huset sedan det officiella invigningsbandet hade klippts.

Strax till vänster om ingången kunde man också beskåda den nya skulptur som svetsats ihop av bysmeden Kasim "Pancho" Malkocevic efter en skiss av den svenske konstnären Dan Wolgers. Här seglar nu ett skepp som hyllar solidaritet, gruvarbetare och sjöfarare. Skrovet är en kolvagn som förr användes i gruvan och storseglet ett gigantiskt rött hjärta. På förseglet reflekteras solljuset i spegelskärvor, och akterflaggan är självfallet bosnisk på den ena sidan och svensk på den andra. Och vid sockeln växer två svenska rosenbuskar, som planterades under invigningen av författaren och trädgårdsmästaren Kjell Eriksson och hans döttrar Johanna och Marielle.

På kvällen skulle Ship to Bosnias samarbetspartner ungdomsgruppen Lipa ha arrangerat en rockkonsert. Förväntningarna i Lipnica var stora, men kort innan konserten skulle börja lades byn i mörker på grund av ett elavbrott. Orsaken sades ha varit ett träd som föll över en elledning vid skogsröjning. Men bland ungdomar i Lipnica fanns de som var övertygade om att det var ett medvetet sabotage från de som inte vill ha samexistens.

Text: Ulf B Andersson och Gunna Grähs