Ralph Erskine blev en legend redan under sin levnad. Den 16 mars gick han vid 91 års ålder stilla och lugnt ur tiden.

Med Ralph Erskine försvann en del av det svenska folkhemmet som han trots sin engelska bakgrund sökte sig till och förstod att förvalta. Erskine var en sann humanist med stora sociala ambitioner som både människa och arkitekt. Ett av dessa engagemang visade Ralph Erskine när han självklart och på ideell grund ställde upp som arkitekternas representant i arkitekttävlingen om Solidarity House . Under jurybedömningen kom så fler av oss att lära känna denne engelske arkitekt. I tävlingen kom vi alla i juryn att så småningom unisont falla för det förslag som Bengt Edman ritat. Efter Edmans död frågade Ship to Bosnia om Ralph kunde hjälpa oss att slutföra projekteringen av Soidarity House. Ralph tvekade inte, utan tillsammans med sina yngre medarbetare – Magnus Andersson, David Neuschütz, Johannes Tovatt – på Erskine och Tovatt arkitektkontor kunde huset sedan slutligen invigas i september 2002.

Ralph Erskine hade alltid tid för människor. När man kom ut till kontoret på Drottningholm hade han alltid tid att dricka te och samtala om aktuella saker. Efter studietiden var Ralph nyfiken på Sverige och den sociala planeringen. Några dagar innan krigsutbrottet 1939 kom han på cykel till Stockholm och blev kvar. Hans fru Rut kom så småningom efter. Under större delen av livet kom de att bo på Drottningholm där de byggde sig bostad och kontor på Gustaf den tredjes väg. Dessförinnan hade Erskine på 50-talet köpt en Themsenskuta och seglat henne hem till Sverige. Båten förvandlades till ett legendariskt kontor som på somrarna var stationerad ute i skärgården där personalen både arbetade och hade med sig sina familjer. Friluftsliv var viktigt för Ralph och hans familj. På vintrarna åkte han både skidor och skridskor och ofta kunde man se honom i den allmänna lördagsbastun i hans bostadsområde.

Som arkitekt såg han alltid en utmaning i att bygga det resurssnåla samhället. Med små budgetar lyckades han få kvaliteten att ändå bli synlig. Att experimentera med material som i hans eget hus, byggt i betong, blev till ett levande kulturarv.

När Ralph för 20 år sedan fick ett stort internationellt pris såg han genast till att skänka en halv miljon till en egen solidaritetsfond, Rut och Ralph Erskines Solidaritetspris. Priset delas ut vart tredje år till något byggprojekt i solidaritetens tecken. Det kunde exempelvis vara några yngre arkitekter som ritat ett sjukhus åt spetälska i Asien, eller något som i arkitekturens namn överbryggt motsättningarna mellan svarta och vita i Sydafrika.

Åtskilliga är de viktiga byggnader som Ralph och hans medarbetare ritat under sextio år. Sveriges första shoppingcenter i Luleå, Borgafjälls skidcenter, bostäder i Sandviken, Grythyttan, Masmoberget, Tappström Ekerö, Aula Magna, Allhuset och biblioteket på Frescati, Stockholms universitet. Han hann även rita byggnader i ett antal andra länder. Det mest kända ligger i Byker, Newcastle, där han lyckades få hela kvarter att flytta från slumbebyggelse till nya bostäder i samma område, samtidigt som de sociala strukturerna behölls. Erskine var en romantisk funktionalist, som alltid stod naturen nära.

Bland de sista engagemangen som han hann med innan krafterna började tryta var att medverka till att Solidarity House, Lipnica , blev byggt.

Också i Bosnien, framför allt i Lipnica, kommer man att minnas denne legendariske arkitekt som stod människorna nära. På Solidarity House egen hemsida har ungdomarna i byn skrivit: ”Ralph Erskine, one of the greatest humanists we know of, has passed away. On behalf of all the people of Lipnica we would like to send our condolescence to all people who knew him, to all people of Sweden and all people around the world who know how great man he was!”